Nattliga funderingar
Tisdag 04.13
Ensam ute på balkongen
under kvällens sista cigarett
kommer tankarna.
Jag har haft den bästa tiden i mitt liv här i Bjerka tillsammans med min Norgefamilj.
Jag har utvecklats enormt som person och tagit ett stort kliv närmare till att bli den person som jag vill vara.
Jag åkte hit för pengarna och för upplevelsen, men fick så mycket mer än så.
.
Onsdag 04.22
Förutom den personliga utvecklingen fick jag även något som är värt minst lika mycket.
Vänner.
Vänner som bor i samma stad.
Vänner som bor i samma kommun.
Vänner som bor i samma land.
Vänner som bor on the other fucking side of the world.
Vänner som bor så tätt inpå en som man bara kan.
Vänner som man jobbar tillsammans med.
Vänner som man ser varje dag.
Vänner som det suger röv att säga hejdå till.
5 arbetsfria dagar kvar i Bjerka
Saker har börjat åka ner i väskor. Det känns väldigt konstigt att vi ska lämna vårat hem.
Trots att jag börjat få lite hemlängtan så trivs jag fortfarande lika bra här.
Det positiva är att Linn ska åka med oss hem till Skellefteå, och vi får även med oss Nikki,
en av Nya Zeeländarna som vi enkelt övertygade om att följa med oss.
Hon stannar över helgen och åker sedan neråt i landet,
tillsammans med mig och med Linn.
Telefonen är förresten återfunnen! Den ligger på hotellet nere i Mosjön.
Ibland ska man ha tur också :D
Sandra hjälper en till synes mindre glad Pemp med håret.
Mina älsklingstjejer <3
Ingen kommentar.
Linnsan
Nikki
Mike
Nikki och Jonte, i bakgrunden syns kerry och Linn.
En sliten men stilig Jonte.
Trots att jag börjat få lite hemlängtan så trivs jag fortfarande lika bra här.
Det positiva är att Linn ska åka med oss hem till Skellefteå, och vi får även med oss Nikki,
en av Nya Zeeländarna som vi enkelt övertygade om att följa med oss.
Hon stannar över helgen och åker sedan neråt i landet,
tillsammans med mig och med Linn.
Telefonen är förresten återfunnen! Den ligger på hotellet nere i Mosjön.
Ibland ska man ha tur också :D
Sandra hjälper en till synes mindre glad Pemp med håret.
Mina älsklingstjejer <3
Ingen kommentar.
Linnsan
Nikki
Mike
Nikki och Jonte, i bakgrunden syns kerry och Linn.
En sliten men stilig Jonte.
Snart syns vi Skellefteå
Efter några dagar och en fredagskväll i Mosjön var Pempan lite trött,
så hon somnade medan hon och Linn tittade på vänner uppe på loftet vid 18-tiden
och vaknade till liv för ca 3 timmar sedan.
Good work, not. Inte alls särskilt trött nu, men det ska nog ta sig så småningom.
Det kan hända att jag inte har min telefon i fickan. Det kan hända att den glömdes på hotellet som vi hade avslutningsmiddag på i fredags. Det kan hända att jag måste köpa en ny. Igen.
så hon somnade medan hon och Linn tittade på vänner uppe på loftet vid 18-tiden
och vaknade till liv för ca 3 timmar sedan.
Good work, not. Inte alls särskilt trött nu, men det ska nog ta sig så småningom.
Det kan hända att jag inte har min telefon i fickan. Det kan hända att den glömdes på hotellet som vi hade avslutningsmiddag på i fredags. Det kan hända att jag måste köpa en ny. Igen.
I cut myself
Min hand är blå, den är jätteblå, för i förrgår cuttade jag mig själv, tra-la-la.
Skulle skära bort lite flEsk från ett skinn
och tydligen så tyckte jag att vi haft för lite och prata om och för tråkigt på jobbet
eftersom jag fortsatte att dra kniven och la ett mindre skönt snitt i min hand.
Tack vare de gener man har så satte jag på ett plåster
och fortsatte glatt jobba när det inte längre forsade blod.
Igår sa folk åt mig att jag kanske ändå skulle ha åkt till helsesentralen,
så jag tog och gjorde det.
Doktorn han sa "sy kan jag inte göra nu, det skulle ha varit gjort igår".
Tummen, pekfingret och en liten del på långfingret är som bortdomnad.
Han kollade min känsel, den var bra,
förutom i delar av tummen där jag inte har någon smärtkänsel.
Men det löser sig nog ska vi se. Har man skurit av någon nerv så har man, eller?
Han sjukskrev mig iaf, så idag kämpade jag mot mig själv och låg kvar i sängen enda fram till klockan 10! Då klädde jag mig och for till jobbet.
Jo, det är sant. Inte för att jag älskar mitt jobb som hemma,
utan för att jag inte vet hur man ska bete sig när man är ensam längre.
Känns väldigt märkligt att inte ha minst 2 personer inom en omkrets av några meter ifrån sig.
Idag har jag hängt efter Jonte för att se om det verkligen är så
att han i princip inte gör något på sitt jobb.
Vad jag såg så jobbade han mer än vad jag trodde att han skulle göra,
men att han har det chill kan jag konstatera.
På måndag sjukskrev läkaren mig också, men då hoppas jag att jag ska kunna jobba.
Som det ser ut kommer jag däremot inte att vara i skinnet.
Dom behöver folk i fjöset då
och eftersom jag inte kan använda min vänsterhand till att greppa saker
så passar det väldigt bra att dom stoppar in mig där,
då har jag som uppgift att se till att alla får går mot sin död.
Nu ska jag agera privatchaufför och åka tillbaka till jobbet för att hämta upp Joe och Lina som bor i den andra stugan med svenskar på våran camping. Sedan ska jag skutsa tillbaka dom till tåget som stannar utanför vårat jobb. Dom ska åka hem idag i en vecka för att sedan åka vidare till ett annat slakteri i Norge.
Nu börjar folk droppa av, och det är allt annat än kul.
Skulle skära bort lite flEsk från ett skinn
och tydligen så tyckte jag att vi haft för lite och prata om och för tråkigt på jobbet
eftersom jag fortsatte att dra kniven och la ett mindre skönt snitt i min hand.
Tack vare de gener man har så satte jag på ett plåster
och fortsatte glatt jobba när det inte längre forsade blod.
Igår sa folk åt mig att jag kanske ändå skulle ha åkt till helsesentralen,
så jag tog och gjorde det.
Doktorn han sa "sy kan jag inte göra nu, det skulle ha varit gjort igår".
Tummen, pekfingret och en liten del på långfingret är som bortdomnad.
Han kollade min känsel, den var bra,
förutom i delar av tummen där jag inte har någon smärtkänsel.
Men det löser sig nog ska vi se. Har man skurit av någon nerv så har man, eller?
Han sjukskrev mig iaf, så idag kämpade jag mot mig själv och låg kvar i sängen enda fram till klockan 10! Då klädde jag mig och for till jobbet.
Jo, det är sant. Inte för att jag älskar mitt jobb som hemma,
utan för att jag inte vet hur man ska bete sig när man är ensam längre.
Känns väldigt märkligt att inte ha minst 2 personer inom en omkrets av några meter ifrån sig.
Idag har jag hängt efter Jonte för att se om det verkligen är så
att han i princip inte gör något på sitt jobb.
Vad jag såg så jobbade han mer än vad jag trodde att han skulle göra,
men att han har det chill kan jag konstatera.
På måndag sjukskrev läkaren mig också, men då hoppas jag att jag ska kunna jobba.
Som det ser ut kommer jag däremot inte att vara i skinnet.
Dom behöver folk i fjöset då
och eftersom jag inte kan använda min vänsterhand till att greppa saker
så passar det väldigt bra att dom stoppar in mig där,
då har jag som uppgift att se till att alla får går mot sin död.
Nu ska jag agera privatchaufför och åka tillbaka till jobbet för att hämta upp Joe och Lina som bor i den andra stugan med svenskar på våran camping. Sedan ska jag skutsa tillbaka dom till tåget som stannar utanför vårat jobb. Dom ska åka hem idag i en vecka för att sedan åka vidare till ett annat slakteri i Norge.
Nu börjar folk droppa av, och det är allt annat än kul.
Denna dagen
Igår gick jag i säng alldeles försent, men det gjorde inte så mycket tack vare våran vetskap om att vi endast skulle ha 900 får idag (vanligvis slaktar vi 1200/dag). La mig i sängen och somnade lugnt in till spellistan som jag just hade gjort på iPoden.
Vaknade inte upp lika lugnt däremot. Linn väcker mig genom att säga mitt namn och därefter att klockan är 07.00, arbetsdagen startar 07.30 och vi måste vara på jobbet ca 20 över för att hinna byta om.
Upp flyger jag precis som Sandra och Linn gjort, hur vi lyckades försova oss alla tre förblir ett mysterium. Börjar fumla runt på vårat lamplösa mörka loft där jag och Linn sover utan vidare framgång, eller, mer bestämt inte en snabb sådan. Vi konstaterar desto snabbare att bilen måste kallstartas för att vi ska hinna till jobbet i tid.
I bilen tackar vi gudarna för att vi bara har 900 och spekulerar i hur mycket tidigare vi kommer att sluta och kommer fram till att till 14 måste vi då ska vara helt klara.
Efter mindre än en timmes arbete så stannar linan och vi får veta att hudavtrecken inte är fungerbar. Då går vi upp för intag av frukost, 1 timme tidigare än vad vi brukar göra. Väl på den långa frukosten så slås den stora TV:n igång och vi kan till vår förskräckelse läsa att Veckoplanen är ändrad, på dagens datum står det 1292. Fy och fan sa vi då och grät en skvätt.
Efter cirka timmen i kantinan så är hudavtrecken hel igen och vi går ner för arbete. Allting flyter på (eller nej, det gör det inte, inte jämfört med annars, men för att vara denna dag så gjorde det det) och vi går upp på lunch. Det känns som att vi nästan bara hinner ner och börja arbeta igen då det är dags för nästa stopp. Denna gång är det en vattenventil som är trasig på våningen ovanför oss nere i källaren, så vi går upp på rast, 1 timme tidigare än vad vi brukar göra och sitter även denna gång i gode timmen.
Från jobbet tar vi oss vid 18 tiden, som vi trodde skulle vara senast 14.
Så kan det gå. Men vi klagar inte! Nej, definitivt inte, vi ger skärningen och framför allt packen en lyckospark i baken innan vi går ut genom dörren och är glada över att vi inte behöver vara där till 22-tiden.
Vaknade inte upp lika lugnt däremot. Linn väcker mig genom att säga mitt namn och därefter att klockan är 07.00, arbetsdagen startar 07.30 och vi måste vara på jobbet ca 20 över för att hinna byta om.
Upp flyger jag precis som Sandra och Linn gjort, hur vi lyckades försova oss alla tre förblir ett mysterium. Börjar fumla runt på vårat lamplösa mörka loft där jag och Linn sover utan vidare framgång, eller, mer bestämt inte en snabb sådan. Vi konstaterar desto snabbare att bilen måste kallstartas för att vi ska hinna till jobbet i tid.
I bilen tackar vi gudarna för att vi bara har 900 och spekulerar i hur mycket tidigare vi kommer att sluta och kommer fram till att till 14 måste vi då ska vara helt klara.
Efter mindre än en timmes arbete så stannar linan och vi får veta att hudavtrecken inte är fungerbar. Då går vi upp för intag av frukost, 1 timme tidigare än vad vi brukar göra. Väl på den långa frukosten så slås den stora TV:n igång och vi kan till vår förskräckelse läsa att Veckoplanen är ändrad, på dagens datum står det 1292. Fy och fan sa vi då och grät en skvätt.
Efter cirka timmen i kantinan så är hudavtrecken hel igen och vi går ner för arbete. Allting flyter på (eller nej, det gör det inte, inte jämfört med annars, men för att vara denna dag så gjorde det det) och vi går upp på lunch. Det känns som att vi nästan bara hinner ner och börja arbeta igen då det är dags för nästa stopp. Denna gång är det en vattenventil som är trasig på våningen ovanför oss nere i källaren, så vi går upp på rast, 1 timme tidigare än vad vi brukar göra och sitter även denna gång i gode timmen.
Från jobbet tar vi oss vid 18 tiden, som vi trodde skulle vara senast 14.
Så kan det gå. Men vi klagar inte! Nej, definitivt inte, vi ger skärningen och framför allt packen en lyckospark i baken innan vi går ut genom dörren och är glada över att vi inte behöver vara där till 22-tiden.
I gotta feeling
that tonight's gonna be a good night.
Idag vaknade jag på bästa möjliga sätt! B ringde :) Hade visst ringt till henne i morse, måste sluta somna på telefonen. Det känns som söndag idag. Kan inte fatta att det faktiskt är lördag! De senaste 5 lördagarna har som sagt bestått av jobb och att vi nu även imorgon ska få vakna av oss själva och inte behöva gå till jobbet känns helt obeskrivligt bra!
Igår morse innan jobbet klev jag upp och skjutsade in syster med vän till bussen i Mo i rana.
Sedan blev det en spännande resa tillbaka på den halkiga och slingriga E6:an innan jobbet väntade.
Vissa stunder hade vi förbannat kul, t.ex i bilen innan vi åkte hem till Bjerka från Mo på torsdagkväll (ni får ursäkta att jag inte var ett smarthuvud och filmade på sniskan):
Ikväll väntar ett hejdundrande party som vi i stuga #18 + Jontan och Sofie har planerat.
"Sverigefesten" kallar vi den, och tanken är att bjuda tillbaka Nya Zeeländarna på en riktigt fest för deras BBQ som de bjöd oss på i början av säsongen.
Vad passar då inte bättre än smörgåstårta, svensk musik och en massa fulla svenskar?
Igår började tårtbaket och idag fortsätter det efter det att jag och Linn varit i Mo och inhandlat dom ingredienser som vi saknar. Det är bäst att vi börjar bege oss så vi kommer tillbaka hem någon gång.
Btw, 2 jobbveckor kvar nu som det ser ut.
Idag vaknade jag på bästa möjliga sätt! B ringde :) Hade visst ringt till henne i morse, måste sluta somna på telefonen. Det känns som söndag idag. Kan inte fatta att det faktiskt är lördag! De senaste 5 lördagarna har som sagt bestått av jobb och att vi nu även imorgon ska få vakna av oss själva och inte behöva gå till jobbet känns helt obeskrivligt bra!
Igår morse innan jobbet klev jag upp och skjutsade in syster med vän till bussen i Mo i rana.
Sedan blev det en spännande resa tillbaka på den halkiga och slingriga E6:an innan jobbet väntade.
Vissa stunder hade vi förbannat kul, t.ex i bilen innan vi åkte hem till Bjerka från Mo på torsdagkväll (ni får ursäkta att jag inte var ett smarthuvud och filmade på sniskan):
Ikväll väntar ett hejdundrande party som vi i stuga #18 + Jontan och Sofie har planerat.
"Sverigefesten" kallar vi den, och tanken är att bjuda tillbaka Nya Zeeländarna på en riktigt fest för deras BBQ som de bjöd oss på i början av säsongen.
Vad passar då inte bättre än smörgåstårta, svensk musik och en massa fulla svenskar?
Igår började tårtbaket och idag fortsätter det efter det att jag och Linn varit i Mo och inhandlat dom ingredienser som vi saknar. Det är bäst att vi börjar bege oss så vi kommer tillbaka hem någon gång.
Btw, 2 jobbveckor kvar nu som det ser ut.
4 oktober på Bjerka camping
Inte de nyaste videorna, men dom bästa.
Detta var dagen efter (vissas) oskuld på nattklubben Ramona i Mo.
Vi är som vi blev, och jag hoppas att vi alltid kommer att förbli så.
I love you my people! :)
Detta var dagen efter (vissas) oskuld på nattklubben Ramona i Mo.
Vi är som vi blev, och jag hoppas att vi alltid kommer att förbli så.
I love you my people! :)
Grattis faster Therese på din födelsedag!
Igår efter jobbet åt jag snabbt, för att sen sätta mig i bilen
och köra upp till Mo, utan att ens duscha!
För jag hade lite brått.
Var nämligen tvungen att vara på busstationen 18.15 för att plcoka upp min älskade syster!
Och nu är hon här, sitter mitt emot mig i sällskap av sin kompis Sandra.
Igår när jag kramade om henne kändes det att det var ett tag sedan,
fast att vi inte setts på 7 veckor förstår jag inte.
Så lång tid har det aldrig gått förut utan att vi har setts.
Så ikväll sket jag i övertiden som jag blev erbjuden för att umgås med syster.
Tid är sannerligen pengar.
7 veckor har som sagt passerat,
det betyder att det är 3 som återstår.
Jag och Linn snackade om det idag under tiden vi pallade skinn.
Tillslut var jag tvungen att säga "nu pratar vi om något annat".
Det här är mitt liv nu, ett liv som jag vet att ni har förstått att jag trivs väldigt bra med.
Att tvingas lämna det liv som jag trivs så bra med
och återvända till en stad där jag inte ens vet var mitt hem ligger,
det känns inte kul.
Tillbaka i bubblan
Vanligtvis brukar bilresan till dit man ska vara den dryga,
för att man längtar så mycket och vill dit fort.
Jag tyckte att bilresan hem från Hemavan idag var drygare.
Det innebär att jag längtade mer hem till våran lilla sketna stuga på Bjerka camping
än vad jag längtade till festen och Hemavan igår.
Vi lever i en liten bubbla. En underbar liten bubbla som vi alla tycker om att leva i.
Vi går till jobbet på morgonen och hem från jobbet när vi slutat.
Sen gör vi egentligen inte så mycket mer.
Har ingen som helst koll på vad som händer där ute i världen.
Våra kvällar spenderas ofta tillsammans med några av Nya Zeeländarna vars största intresse är att komma och knacka på vår dörr, och nästan oftare än varannan kväll är det "movie-night" tillsammans med dom.
Ikväll ska det också vara movie-night, men det är bara oss den ska innehålla, vi i stuga #18.
Jag ska laga farmors Kycklinglasagne och bjuda alla på innan vi ska mysa ner oss i soffan med svensk godis framför Nyckeln till frihet.
Det bästa med Hemavan var att man kan ringa till vem man vill och slippa veta att det kommer att kosta skjortan.
Jag pratade med pappa, Denice, mamma, farmor, Tessan, Johanna och så ringde jag till mitt älskade jobb Pantern där hemma. Det är så skönt att få prata med alla, höra att det är bra med dom och någonstans känna att jag kanske visst vill fara härifrån någon gång. Jag önskar bara att bubblan kunde få finnas kvar efter det att vi åker härifrån.
Dagens visdomsord: Vi begränsar vår värld med tanken.
för att man längtar så mycket och vill dit fort.
Jag tyckte att bilresan hem från Hemavan idag var drygare.
Det innebär att jag längtade mer hem till våran lilla sketna stuga på Bjerka camping
än vad jag längtade till festen och Hemavan igår.
Vi lever i en liten bubbla. En underbar liten bubbla som vi alla tycker om att leva i.
Vi går till jobbet på morgonen och hem från jobbet när vi slutat.
Sen gör vi egentligen inte så mycket mer.
Har ingen som helst koll på vad som händer där ute i världen.
Våra kvällar spenderas ofta tillsammans med några av Nya Zeeländarna vars största intresse är att komma och knacka på vår dörr, och nästan oftare än varannan kväll är det "movie-night" tillsammans med dom.
Ikväll ska det också vara movie-night, men det är bara oss den ska innehålla, vi i stuga #18.
Jag ska laga farmors Kycklinglasagne och bjuda alla på innan vi ska mysa ner oss i soffan med svensk godis framför Nyckeln till frihet.
Det bästa med Hemavan var att man kan ringa till vem man vill och slippa veta att det kommer att kosta skjortan.
Jag pratade med pappa, Denice, mamma, farmor, Tessan, Johanna och så ringde jag till mitt älskade jobb Pantern där hemma. Det är så skönt att få prata med alla, höra att det är bra med dom och någonstans känna att jag kanske visst vill fara härifrån någon gång. Jag önskar bara att bubblan kunde få finnas kvar efter det att vi åker härifrån.
Dagens visdomsord: Vi begränsar vår värld med tanken.
Idag går vi över gränsen
Och så, helt plötsligt var den sista lördagen av 5 avklarad.
Som vi har längtat! Trots att vi tjejer nere i källaren älskar att jobba lördagar (jämfört med dom andra dagarna på så vis att allt är mycket lugnare på lördagar, då det bara är vi där nere tack vare att det inte är någon storfeslaktning).
Skönare än att jobba lördagar är det naturligtvis att vara ledig lördagar.
Att verkligen få sova ut och bara känna lugnet en dag var det ungefär 5 veckor sedan vi gjorde. Söndagar har vi varit lediga, men man känner alltid en sån stress hela söndagen, över att man borde göra något, över att man samtidigt inte borde göra något utan bara ta det lugnt då man kan och ångesten man har över att imorgon är det måndag igen.
Imorgon kommer samtliga från våran stuga (bortsett Alexandra) att vakna upp i en sedan tidigare okänd säng, 2 timmars bilresa härifrån. För idag ska vi krossa gränsen och ha väldigt roligt tillsammans i två stugor med bastu i Hemavan. Efter bastu, dusch samt gemensam middag bestående av klassisk Tacos och kanske ett glas vin för mycket till maten så ska vi alla ta på oss skorna och traska till Stockis. Kvällen kommer att bli en väldigt bra kväll, det vet jag. Frågan är (speciellt idag) hur länge vi kommer orka hålla oss vakna.
På tal om att ta på sig skorna där uppe. Jag har köpt nya skor. Jag hittade dom i tisdags, då vi åkte in till Mo då det var nattöppet till kl 23 i galleriorna, men jag köpte dom inte. Sedan dess har jag inte kunnat släppa dom där skorna, så igår när jag och Linn tog med oss 3 Nya Zeeländare och åter igen åkte in till stan så köpte jag dom, efter många om och ännu fler men. Jag fullkomligt älskar dom. Mamma, snälla döda mig inte!
Jag betalade 1650:- för dom. Norska kronor dessutom. Helt sinnessjukt! Men jag tror att dom är värda det.
Får väl se sen om det är någonting som jag någonsin kommer att göra om igen.
Nu har Sandra och Linn kommit in genom dörrarna här på Kroa och säger att dom är redo att åka. Så nu bär det av.
Alltså, jag är i SVERIGE ikväll och imorgon på dagen, så om jag inte ringer dig, ring mig för 17!
Jag ska även säga att jag mer än gärna hade velat vara hemma i Skellefteå i helgen, så jag hade kunnat komma till Johannas inflyttnignsfest!
Som vi har längtat! Trots att vi tjejer nere i källaren älskar att jobba lördagar (jämfört med dom andra dagarna på så vis att allt är mycket lugnare på lördagar, då det bara är vi där nere tack vare att det inte är någon storfeslaktning).
Skönare än att jobba lördagar är det naturligtvis att vara ledig lördagar.
Att verkligen få sova ut och bara känna lugnet en dag var det ungefär 5 veckor sedan vi gjorde. Söndagar har vi varit lediga, men man känner alltid en sån stress hela söndagen, över att man borde göra något, över att man samtidigt inte borde göra något utan bara ta det lugnt då man kan och ångesten man har över att imorgon är det måndag igen.
Imorgon kommer samtliga från våran stuga (bortsett Alexandra) att vakna upp i en sedan tidigare okänd säng, 2 timmars bilresa härifrån. För idag ska vi krossa gränsen och ha väldigt roligt tillsammans i två stugor med bastu i Hemavan. Efter bastu, dusch samt gemensam middag bestående av klassisk Tacos och kanske ett glas vin för mycket till maten så ska vi alla ta på oss skorna och traska till Stockis. Kvällen kommer att bli en väldigt bra kväll, det vet jag. Frågan är (speciellt idag) hur länge vi kommer orka hålla oss vakna.
På tal om att ta på sig skorna där uppe. Jag har köpt nya skor. Jag hittade dom i tisdags, då vi åkte in till Mo då det var nattöppet till kl 23 i galleriorna, men jag köpte dom inte. Sedan dess har jag inte kunnat släppa dom där skorna, så igår när jag och Linn tog med oss 3 Nya Zeeländare och åter igen åkte in till stan så köpte jag dom, efter många om och ännu fler men. Jag fullkomligt älskar dom. Mamma, snälla döda mig inte!
Jag betalade 1650:- för dom. Norska kronor dessutom. Helt sinnessjukt! Men jag tror att dom är värda det.
Får väl se sen om det är någonting som jag någonsin kommer att göra om igen.
Nu har Sandra och Linn kommit in genom dörrarna här på Kroa och säger att dom är redo att åka. Så nu bär det av.
Alltså, jag är i SVERIGE ikväll och imorgon på dagen, så om jag inte ringer dig, ring mig för 17!
Jag ska även säga att jag mer än gärna hade velat vara hemma i Skellefteå i helgen, så jag hade kunnat komma till Johannas inflyttnignsfest!
Vi längtar inte tillbaka till bestämda saker, utan efter de känslor som de utlöser hos oss.
Vi hade det skitmysigt i stugan igårkväll, bara vi som var kvar. Vi satt och pratade om allt och ingenting.
Idag är jag trött, på riktigt trött. Det känns som att klockan är 4-5 timmar mer än vad den är, och det mina vänner är jag så himla glad för att den inte är.
Jag drack lite alkohol och åt lite kolhydrater igår, det gick bra. Det var ok.
Idag åt jag ännu mera kolhydrater och jag har bara mig själv att skylla för kriget som pågår i min mage.
Jag tror att jag ska gå och köpa lite godis på macken, bara för att göra saken ännu värre och för att kunna tycka ännu mera synd om mig själv.
Idag är jag trött, på riktigt trött. Det känns som att klockan är 4-5 timmar mer än vad den är, och det mina vänner är jag så himla glad för att den inte är.
Jag drack lite alkohol och åt lite kolhydrater igår, det gick bra. Det var ok.
Idag åt jag ännu mera kolhydrater och jag har bara mig själv att skylla för kriget som pågår i min mage.
Jag tror att jag ska gå och köpa lite godis på macken, bara för att göra saken ännu värre och för att kunna tycka ännu mera synd om mig själv.
Trots att jag umgås med dom mer intensivt än vad jag nästan har gjort med min riktiga familj eller någon annan så vill jag bara tillbaka till stugan och vara med dom som betyder mest just nu.
Ikväll låser vi dörrarna,
drar för gardinerna och myser
bara vi,
tillsammans framför en film.
Bättre skulle jag aldrig kunna ha det.
3:e nyktra helgen för Pempan
Lika kul har jag för det! Hoppas jag.
Linn hänger med sina päron i Mo som är på besök över helgen. Alexandra är hemma i Skellefteå.
Och vi fyra resterande sitter för tillfället på Kroa (såklart), men ska strax bege oss tillbaka till campingen. De andra tre med varsin öl i handen.
Tobbe hälsar att han har gått ner 3 kilo.
Jonte hälsar käften Emelie.
Sandra hälsar att hon står still. Och lägger i efterhand även till att hon hälsar till B som hon saknar. Jag med.
Linn hänger med sina päron i Mo som är på besök över helgen. Alexandra är hemma i Skellefteå.
Och vi fyra resterande sitter för tillfället på Kroa (såklart), men ska strax bege oss tillbaka till campingen. De andra tre med varsin öl i handen.
Tobbe hälsar att han har gått ner 3 kilo.
Jonte hälsar käften Emelie.
Sandra hälsar att hon står still. Och lägger i efterhand även till att hon hälsar till B som hon saknar. Jag med.
Livstecken
Enda anledningen egentligen till att jag går hit är för eran skull.
Mitt data- och internetbehov känns nu lika bortblåst som mitt TV-behov länge varit.
När jag fick veta att vi inte hade och aldrig skulle få internet på campingen trodde jag inte att jag skulle överleva,
men gud så bra jag mår, och så mycket mer man får ut av livet när man inte har en skärm framför sig större delen av den vakna tiden.
Igår var det lite småfest på campingen och jag hade än en gång en nykter helg. Känns bra!
Roligt såg det ut när bilen inte ville starta och Nya Zeeländarna skulle hjälpa till att putta igång den, det blev en tur runt campingen med mänsklig muskelkraft utan framgång, sen var det någon klok äldre herre som lyssnade på mig och ordnade fram startkablar. Så nu rullar gamla Bettan fint igen.
Måndag och tisdag har vi planerad övertid till 19.00, vi gillar lönen vi får sen, men inte att vi måste vara på jobbet så länge för att få dom. Vi ska nog överleva även det.
Btw så lärde jag mig ett nytt "ölspel" igår, med tärningar, så nu kan vi variera mellan Mexi, som det heter, och det vanliga uttjatade ölspelet.
Pussen
Mitt data- och internetbehov känns nu lika bortblåst som mitt TV-behov länge varit.
När jag fick veta att vi inte hade och aldrig skulle få internet på campingen trodde jag inte att jag skulle överleva,
men gud så bra jag mår, och så mycket mer man får ut av livet när man inte har en skärm framför sig större delen av den vakna tiden.
Igår var det lite småfest på campingen och jag hade än en gång en nykter helg. Känns bra!
Roligt såg det ut när bilen inte ville starta och Nya Zeeländarna skulle hjälpa till att putta igång den, det blev en tur runt campingen med mänsklig muskelkraft utan framgång, sen var det någon klok äldre herre som lyssnade på mig och ordnade fram startkablar. Så nu rullar gamla Bettan fint igen.
Måndag och tisdag har vi planerad övertid till 19.00, vi gillar lönen vi får sen, men inte att vi måste vara på jobbet så länge för att få dom. Vi ska nog överleva även det.
Btw så lärde jag mig ett nytt "ölspel" igår, med tärningar, så nu kan vi variera mellan Mexi, som det heter, och det vanliga uttjatade ölspelet.
Pussen
Det är i stuga #18 allting händer
Med dessa underbara, tokiga, mysiga och galna människor bor jag:
Jonathan Jonte Junker Andersson
Byskebon som är i en klass för sig. Behöver jag använda några ord, egentligen?
Han bjuder på sig själv när man som mest behöver det och ger oss alla ett gott skratt.
Ibland drar han till och med så dåliga skämt att han själv skrattar tills han gråter.
Linn Linnsan Mattson.
Underbaraste Östersundsbon som finns tror jag bestämt.
Med henne delar jag även loftet med och kommer aldrig att tappa kontakten med.
Tobias Tobbe Toeby/Toobey/Toby Westerberg
Den andra supergoa Byskebon som bakar kladdkaka och vars stora last är glass.
Tillsammans kompletterar dom varandra. På denna bild hade killarna byggt en koja av alla filtar,
en madrass och borden och stolarna och lekte grottmänniskor medan vi tjejer var inne i ett sovrum
och hade eftersnack.
Alexandra Alex Sanna Gidlund
GI-käkande, fotbollsspelande Skellefteåskogsbon som vet det mesta om dom flesta
och jobbar nere i källaren, fast i tarmbua till skillnad från oss skinntjejer.
Sandra Sally Holmlund
Sist men inte minst min älskade Sally. Hon vet ni vem hon är
så hon fick gömma sig ett tag tills jag har någon rolig bild på henne.
Tillsammans är ni elit. Jag kunde aldrig ha haft en bättre Norgefamilj!
Jonathan Jonte Junker Andersson
Byskebon som är i en klass för sig. Behöver jag använda några ord, egentligen?
Han bjuder på sig själv när man som mest behöver det och ger oss alla ett gott skratt.
Ibland drar han till och med så dåliga skämt att han själv skrattar tills han gråter.
Linn Linnsan Mattson.
Underbaraste Östersundsbon som finns tror jag bestämt.
Med henne delar jag även loftet med och kommer aldrig att tappa kontakten med.
Tobias Tobbe Toeby/Toobey/Toby Westerberg
Den andra supergoa Byskebon som bakar kladdkaka och vars stora last är glass.
Tillsammans kompletterar dom varandra. På denna bild hade killarna byggt en koja av alla filtar,
en madrass och borden och stolarna och lekte grottmänniskor medan vi tjejer var inne i ett sovrum
och hade eftersnack.
Alexandra Alex Sanna Gidlund
GI-käkande, fotbollsspelande Skellefteåskogsbon som vet det mesta om dom flesta
och jobbar nere i källaren, fast i tarmbua till skillnad från oss skinntjejer.
Sandra Sally Holmlund
Sist men inte minst min älskade Sally. Hon vet ni vem hon är
så hon fick gömma sig ett tag tills jag har någon rolig bild på henne.
Tillsammans är ni elit. Jag kunde aldrig ha haft en bättre Norgefamilj!
Yttervik igen
Denna gång är jag nykter.
Tanken var att Jag, Sandra och Linn skulle ha en mysig hemmakväll, se film och färga hår.
Sen blev det som det blir ganska ofta, man blir för taggad på fest när alla runt omkring ska festa.
Så, så är läget, och nu måste jag stänga ner för att folket i denna stuga ska släcka och låsa och dra till nästa stuga.
Imorgon ska jag satsa på ett riktigt inlägg med bilder och så vidare, som vanligt utlovas inget, men det ska vara mitt mål med dagen.
PS. Idag hade jag hemlängtan för första gången i hela mitt liv, i varje fall sedan jag var 15. Kändes inte alls kul i magen. Det är tur att dagarna och veckorna går så pass fort som dom gör.
Älskar er där hemma! DS.
Här har vi brudarna jag bor med. Linn, Sandra och Alexandra.
Tjing
