I gotta feeling
Idag vaknade jag på bästa möjliga sätt! B ringde :) Hade visst ringt till henne i morse, måste sluta somna på telefonen. Det känns som söndag idag. Kan inte fatta att det faktiskt är lördag! De senaste 5 lördagarna har som sagt bestått av jobb och att vi nu även imorgon ska få vakna av oss själva och inte behöva gå till jobbet känns helt obeskrivligt bra!
Igår morse innan jobbet klev jag upp och skjutsade in syster med vän till bussen i Mo i rana.
Sedan blev det en spännande resa tillbaka på den halkiga och slingriga E6:an innan jobbet väntade.
Vissa stunder hade vi förbannat kul, t.ex i bilen innan vi åkte hem till Bjerka från Mo på torsdagkväll (ni får ursäkta att jag inte var ett smarthuvud och filmade på sniskan):
Ikväll väntar ett hejdundrande party som vi i stuga #18 + Jontan och Sofie har planerat.
"Sverigefesten" kallar vi den, och tanken är att bjuda tillbaka Nya Zeeländarna på en riktigt fest för deras BBQ som de bjöd oss på i början av säsongen.
Vad passar då inte bättre än smörgåstårta, svensk musik och en massa fulla svenskar?
Igår började tårtbaket och idag fortsätter det efter det att jag och Linn varit i Mo och inhandlat dom ingredienser som vi saknar. Det är bäst att vi börjar bege oss så vi kommer tillbaka hem någon gång.
Btw, 2 jobbveckor kvar nu som det ser ut.
4 oktober på Bjerka camping
Detta var dagen efter (vissas) oskuld på nattklubben Ramona i Mo.
Vi är som vi blev, och jag hoppas att vi alltid kommer att förbli så.
I love you my people! :)
Grattis faster Therese på din födelsedag!
Igår efter jobbet åt jag snabbt, för att sen sätta mig i bilen
och köra upp till Mo, utan att ens duscha!
För jag hade lite brått.
Var nämligen tvungen att vara på busstationen 18.15 för att plcoka upp min älskade syster!
Och nu är hon här, sitter mitt emot mig i sällskap av sin kompis Sandra.
Igår när jag kramade om henne kändes det att det var ett tag sedan,
fast att vi inte setts på 7 veckor förstår jag inte.
Så lång tid har det aldrig gått förut utan att vi har setts.
Så ikväll sket jag i övertiden som jag blev erbjuden för att umgås med syster.
Tid är sannerligen pengar.
7 veckor har som sagt passerat,
det betyder att det är 3 som återstår.
Jag och Linn snackade om det idag under tiden vi pallade skinn.
Tillslut var jag tvungen att säga "nu pratar vi om något annat".
Det här är mitt liv nu, ett liv som jag vet att ni har förstått att jag trivs väldigt bra med.
Att tvingas lämna det liv som jag trivs så bra med
och återvända till en stad där jag inte ens vet var mitt hem ligger,
det känns inte kul.
Tillbaka i bubblan
för att man längtar så mycket och vill dit fort.
Jag tyckte att bilresan hem från Hemavan idag var drygare.
Det innebär att jag längtade mer hem till våran lilla sketna stuga på Bjerka camping
än vad jag längtade till festen och Hemavan igår.
Vi lever i en liten bubbla. En underbar liten bubbla som vi alla tycker om att leva i.
Vi går till jobbet på morgonen och hem från jobbet när vi slutat.
Sen gör vi egentligen inte så mycket mer.
Har ingen som helst koll på vad som händer där ute i världen.
Våra kvällar spenderas ofta tillsammans med några av Nya Zeeländarna vars största intresse är att komma och knacka på vår dörr, och nästan oftare än varannan kväll är det "movie-night" tillsammans med dom.
Ikväll ska det också vara movie-night, men det är bara oss den ska innehålla, vi i stuga #18.
Jag ska laga farmors Kycklinglasagne och bjuda alla på innan vi ska mysa ner oss i soffan med svensk godis framför Nyckeln till frihet.
Det bästa med Hemavan var att man kan ringa till vem man vill och slippa veta att det kommer att kosta skjortan.
Jag pratade med pappa, Denice, mamma, farmor, Tessan, Johanna och så ringde jag till mitt älskade jobb Pantern där hemma. Det är så skönt att få prata med alla, höra att det är bra med dom och någonstans känna att jag kanske visst vill fara härifrån någon gång. Jag önskar bara att bubblan kunde få finnas kvar efter det att vi åker härifrån.
Dagens visdomsord: Vi begränsar vår värld med tanken.
Idag går vi över gränsen
Som vi har längtat! Trots att vi tjejer nere i källaren älskar att jobba lördagar (jämfört med dom andra dagarna på så vis att allt är mycket lugnare på lördagar, då det bara är vi där nere tack vare att det inte är någon storfeslaktning).
Skönare än att jobba lördagar är det naturligtvis att vara ledig lördagar.
Att verkligen få sova ut och bara känna lugnet en dag var det ungefär 5 veckor sedan vi gjorde. Söndagar har vi varit lediga, men man känner alltid en sån stress hela söndagen, över att man borde göra något, över att man samtidigt inte borde göra något utan bara ta det lugnt då man kan och ångesten man har över att imorgon är det måndag igen.
Imorgon kommer samtliga från våran stuga (bortsett Alexandra) att vakna upp i en sedan tidigare okänd säng, 2 timmars bilresa härifrån. För idag ska vi krossa gränsen och ha väldigt roligt tillsammans i två stugor med bastu i Hemavan. Efter bastu, dusch samt gemensam middag bestående av klassisk Tacos och kanske ett glas vin för mycket till maten så ska vi alla ta på oss skorna och traska till Stockis. Kvällen kommer att bli en väldigt bra kväll, det vet jag. Frågan är (speciellt idag) hur länge vi kommer orka hålla oss vakna.
På tal om att ta på sig skorna där uppe. Jag har köpt nya skor. Jag hittade dom i tisdags, då vi åkte in till Mo då det var nattöppet till kl 23 i galleriorna, men jag köpte dom inte. Sedan dess har jag inte kunnat släppa dom där skorna, så igår när jag och Linn tog med oss 3 Nya Zeeländare och åter igen åkte in till stan så köpte jag dom, efter många om och ännu fler men. Jag fullkomligt älskar dom. Mamma, snälla döda mig inte!
Jag betalade 1650:- för dom. Norska kronor dessutom. Helt sinnessjukt! Men jag tror att dom är värda det.
Får väl se sen om det är någonting som jag någonsin kommer att göra om igen.
Nu har Sandra och Linn kommit in genom dörrarna här på Kroa och säger att dom är redo att åka. Så nu bär det av.
Alltså, jag är i SVERIGE ikväll och imorgon på dagen, så om jag inte ringer dig, ring mig för 17!
Jag ska även säga att jag mer än gärna hade velat vara hemma i Skellefteå i helgen, så jag hade kunnat komma till Johannas inflyttnignsfest!
Vi längtar inte tillbaka till bestämda saker, utan efter de känslor som de utlöser hos oss.
Idag är jag trött, på riktigt trött. Det känns som att klockan är 4-5 timmar mer än vad den är, och det mina vänner är jag så himla glad för att den inte är.
Jag drack lite alkohol och åt lite kolhydrater igår, det gick bra. Det var ok.
Idag åt jag ännu mera kolhydrater och jag har bara mig själv att skylla för kriget som pågår i min mage.
Jag tror att jag ska gå och köpa lite godis på macken, bara för att göra saken ännu värre och för att kunna tycka ännu mera synd om mig själv.
Trots att jag umgås med dom mer intensivt än vad jag nästan har gjort med min riktiga familj eller någon annan så vill jag bara tillbaka till stugan och vara med dom som betyder mest just nu.
Ikväll låser vi dörrarna,
drar för gardinerna och myser
bara vi,
tillsammans framför en film.
3:e nyktra helgen för Pempan
Linn hänger med sina päron i Mo som är på besök över helgen. Alexandra är hemma i Skellefteå.
Och vi fyra resterande sitter för tillfället på Kroa (såklart), men ska strax bege oss tillbaka till campingen. De andra tre med varsin öl i handen.
Tobbe hälsar att han har gått ner 3 kilo.
Jonte hälsar käften Emelie.
Sandra hälsar att hon står still. Och lägger i efterhand även till att hon hälsar till B som hon saknar. Jag med.
Livstecken
Mitt data- och internetbehov känns nu lika bortblåst som mitt TV-behov länge varit.
När jag fick veta att vi inte hade och aldrig skulle få internet på campingen trodde jag inte att jag skulle överleva,
men gud så bra jag mår, och så mycket mer man får ut av livet när man inte har en skärm framför sig större delen av den vakna tiden.
Igår var det lite småfest på campingen och jag hade än en gång en nykter helg. Känns bra!
Roligt såg det ut när bilen inte ville starta och Nya Zeeländarna skulle hjälpa till att putta igång den, det blev en tur runt campingen med mänsklig muskelkraft utan framgång, sen var det någon klok äldre herre som lyssnade på mig och ordnade fram startkablar. Så nu rullar gamla Bettan fint igen.
Måndag och tisdag har vi planerad övertid till 19.00, vi gillar lönen vi får sen, men inte att vi måste vara på jobbet så länge för att få dom. Vi ska nog överleva även det.
Btw så lärde jag mig ett nytt "ölspel" igår, med tärningar, så nu kan vi variera mellan Mexi, som det heter, och det vanliga uttjatade ölspelet.
Pussen
Det är i stuga #18 allting händer

Jonathan Jonte Junker Andersson
Byskebon som är i en klass för sig. Behöver jag använda några ord, egentligen?
Han bjuder på sig själv när man som mest behöver det och ger oss alla ett gott skratt.
Ibland drar han till och med så dåliga skämt att han själv skrattar tills han gråter.

Linn Linnsan Mattson.
Underbaraste Östersundsbon som finns tror jag bestämt.
Med henne delar jag även loftet med och kommer aldrig att tappa kontakten med.

Tobias Tobbe Toeby/Toobey/Toby Westerberg
Den andra supergoa Byskebon som bakar kladdkaka och vars stora last är glass.
Tillsammans kompletterar dom varandra. På denna bild hade killarna byggt en koja av alla filtar,
en madrass och borden och stolarna och lekte grottmänniskor medan vi tjejer var inne i ett sovrum
och hade eftersnack.

Alexandra Alex Sanna Gidlund
GI-käkande, fotbollsspelande Skellefteåskogsbon som vet det mesta om dom flesta
och jobbar nere i källaren, fast i tarmbua till skillnad från oss skinntjejer.

Sandra Sally Holmlund
Sist men inte minst min älskade Sally. Hon vet ni vem hon är
så hon fick gömma sig ett tag tills jag har någon rolig bild på henne.
Tillsammans är ni elit. Jag kunde aldrig ha haft en bättre Norgefamilj!
Yttervik igen
Denna gång är jag nykter.
Tanken var att Jag, Sandra och Linn skulle ha en mysig hemmakväll, se film och färga hår.
Sen blev det som det blir ganska ofta, man blir för taggad på fest när alla runt omkring ska festa.
Så, så är läget, och nu måste jag stänga ner för att folket i denna stuga ska släcka och låsa och dra till nästa stuga.
Imorgon ska jag satsa på ett riktigt inlägg med bilder och så vidare, som vanligt utlovas inget, men det ska vara mitt mål med dagen.
PS. Idag hade jag hemlängtan för första gången i hela mitt liv, i varje fall sedan jag var 15. Kändes inte alls kul i magen. Det är tur att dagarna och veckorna går så pass fort som dom gör.
Älskar er där hemma! DS.
Här har vi brudarna jag bor med. Linn, Sandra och Alexandra.
Tjing