emelieinorge

Vanligtvis brukar bilresan till dit man ska vara den dryga,
för att man längtar så mycket och vill dit fort.
Jag tyckte att bilresan hem från Hemavan idag var drygare.
Det innebär att jag längtade mer hem till våran lilla sketna stuga på Bjerka camping
än vad jag längtade till festen och Hemavan igår.

Vi lever i en liten bubbla. En underbar liten bubbla som vi alla tycker om att leva i.
Vi går till jobbet på morgonen och hem från jobbet när vi slutat.
Sen gör vi egentligen inte så mycket mer.
Har ingen som helst koll på vad som händer där ute i världen.
Våra kvällar spenderas ofta tillsammans med några av Nya Zeeländarna vars största intresse är att komma och knacka på vår dörr, och nästan oftare än varannan kväll är det "movie-night" tillsammans med dom.

Ikväll ska det också vara movie-night, men det är bara oss den ska innehålla, vi i stuga #18.
Jag ska laga farmors Kycklinglasagne och bjuda alla på innan vi ska mysa ner oss i soffan med svensk godis framför Nyckeln till frihet.

Det bästa med Hemavan var att man kan ringa till vem man vill och slippa veta att det kommer att kosta skjortan.
Jag pratade med pappa, Denice, mamma, farmor, Tessan, Johanna och så ringde jag till mitt älskade jobb Pantern där hemma. Det är så skönt att få prata med alla, höra att det är bra med dom och någonstans känna att jag kanske visst vill fara härifrån någon gång. Jag önskar bara att bubblan kunde få finnas kvar efter det att vi åker härifrån.

Dagens visdomsord: Vi begränsar vår värld med tanken.